Gråter.
Sedan två timmar tillbaka.
Saknaden river sönder mig.
Inifrån.
Tomhetens svarta blick.
Ett oönskat skal.
Vingklippt ametist kluster.
Det gör så ont.
När blir det som förut?
Det blir det aldrig.
Utan dig vid min sida.
Vad är livet då?
Mina inre fjärilar på flykt.
Drömmar jag inte längre minns.
Suddar bort det som inte var vi.
Bevarar allt som var vi.
Hör hästarnas hovar i natten.
Ser dem när jag tittar upp mot stjärnhimlen.
Någonstans finns också du.
Men inte hos mig.
Det gör så ont.
Så obeskrivligt ont.
Min älskade, älskade mamma.
Jag saknar dig.
Mer än livet.
Det som finns kvar.
Sorgen.
Och gråten.
De går hand i hand.
Som näktergal och kolibri.
Tänker så mycket på dig.
En dag vi möts.
Igen.
Men nu.
Bara nu.
Tystnad.