Vill gå ut och skrika
så högt jag förmår,
tills benen ger vika.
Jag lugn återfår.
Behöver lätta trycket
när allt inuti,
känns på tok för mycket
för att tröstad bli.

Gråter gör jag sällan,
även om jag vill.
Rollen som ljuskällan
spelar ej lipsill.
Men vad ska jag göra?
Trycket i mitt bröst
måste få upphöra.
Det behöver tröst.