Drakblod som ametisthonung.
Kittlar mina fötter med kall fjäder.
Blundar och trotsar vinterns svarta tankar.
Ibland blir förvandlingen för mycket.
Ibland alldeles lagom.
Jag bär luciakrona av orkidéer.
Samlar min snö i duvans vingar.
Glittrar utan att riktigt känna.
Visar känslor bevarade i hjärtat.
Pulsar i gårdagens försvunna asfalt.
Trotsar blicken av onykter gårdag.
Flirtar med tanken.
Hemligheter vidrör mig som tusensköna.
Nyss jag vilsen var.
Men det var då.
Innan jag blev hel.
I en värld.
Av tusen pusselbitar.
Känner inte igen.
Mig själv.
Bland ett hav.
Av vargar.
Jag vänder mig om.
Sakta.
Speglar mig i ylandet.
Som kom att bli.
Min närhet.
När champagnen.
Tagit slut.
Och drömmen.
Är allt.
Som lever.
Kvar.