Vem vill inte bli författare? Antagligen två av tre, för jag har läst någonstans att en av tre drömmer om just det. Jag kan inte säga att jag drömmer om att bli författare, men jag har alltid tyckt om att skriva.
Så när det nu skulle bli författarsamtal i staden, och vem som ville kunde anmäla sig, är det klart att jag ville vara med! Ett par etablerade författare skulle berätta hur man gör för att skriva en bok. Åh, vad jag såg framemot detta. Jag skulle ta bussen till staden i god tid, sen skulle jag först gå in i en butik och köpa en fin tröja. Denna tröja hade väl inget med författandet att göra, men det vet väl alla att när man väl har givit ut en bok, måste man resa runt och prata om denna bok och sitta överallt på bibliotek och i diverse bokhandlar för att signera böcker. Då måste man se fräsch och välklädd ut, eller hur?
Oj, vad jag såg framemot denna dag! Tänk att få se Susanna Alakoski i levande livet!
Hon skulle (nåja) se mig på långt håll och förstå att här har vi ett författarämne. Kanske jag till och med hunnit ta på mig min nya tröja, så att alla i lokalen kunde beundra den när hon vände sig mot mig och alla vände sig om för att se vem det var hon tilltalade.
Lördagen kom. Det kändes slemmigt i min hals. Jag kände mig helt enkelt sjuk. Jag VAR sjuk. Det blev till att stanna kvar i sängen den dagen. Men drömma går ju bra i sängen också.
Och tröjan kan jag köpa en annan gång.
Även tanter utan större författarambitioner än att författa inköpslista till ICA, kan få vara lite fina ibland.