De vill att jag med vackra ögon se.
De vill att jag på mina knän be.
De vill att jag ska gå på deras gator, nicka och le.
De vet inte att jag bakom mina ögonlock inte ser.
De vet inte att jag står upp och inte ber.
De vet inte att jag bakom min mask inte ler.
Jag blir serverad med ett silverfat.
Jag äter den kungliga lyxmat.
Jag går runt i en dyr kostym men allt är bara prat.
De ber om en enkel sak men vi ser bara hat.
De sliter, överlever, dag för dag, men vi ser bara en sak och det är lat.
De blickar upp och har inte ens ett enkelt tak.
Jag ryter, jag är ett lejon och de är bara ett litet får.
Jag tittar ner där de ligger och knyter mina nävar och slår.
Jag är stor och stark, hoppar och galopperar, de är inte starka nog att ens stå på sina lår.
Vi tycker att de borde vara tacksamma, men hur kan de, och hur kan vi inte se, att vi, är en och samma.