jag lade mig ner för att värma
husbondens ben
sakta bredde mossan över
min sömn ett täcke
jag vandrade genom
tusen vita nätter
medan släkten slutade
och nya föddes
nu väntar jag vid porten
på honom
som ska blåsa nytt liv i askan
efter vinter kommer vår
och fröet spirar då
ur jorden