De tysta orden.
Brinner som blodröd lava.
Genom tatuerad snö.
River bort plåstret.
För att se ärret.
Men det som möter mig.
Rådjurets blick av skräck.
Hon lider.
Med mig.
Hennes hjärta är mitt.
Mina vingar är hennes.
Om vi skiljs åt.
Endast stjärnorna vet.
Men orden.
Orden krackelerar isen.
Men jag lever.
I en värld.
Där farorna är fler.
Stressen äter upp mig inifrån.
Kvar blir resterna av det ingen vill ha.
Inte ens mina tårar av ametist.
Kan göra att jag känner mig älskad.
Igen.