Tyst som mitt inre.
En minut av signande snö.
Blundar och jag åter färdas.
I släde dragen av gyllene renar.
Blandar tillit och trygghet.
Om vartannat.
Tills jag så som chokladlikör.
Dansar tills jag slocknar.
Och vad är då världen.
Annat än en julstrumpa.
Fylld med överraskningar.
Jag öppnar dem.
Imorgon.
För varför vänta.
När kärleken.
Kanske finns där.
Någonstans.
I mitt snötäckta vinterlandskap.
Jag öppnar min famn.
Och tar emot.
Den gryning.
Jag trodde var.
Igår.