Då det var som mörkast
hörde jag din röst
hör den då jag i motvinden står
och lyssnar till klockklangen
den tacksamhet känner
över vi återfunnit
meningen med allt
går inte med ord skriva

stigen du gick klokuggla
vinglade av och an
men så glimtade ljuset ditt
bakom en stam
just då när hoppet försvann
fann då vägen