Endast dimma kvar.
Av outslagna hyacinter.
Ebbar ut i natten.
Som om de aldrig funnits.
Inte heller doftat.
Kyssen vid stentrappan.
Minnen av vit vinter.
Skatter i skymningen.
Oxarna betar på äng av glas.
Närmre och närmre.
Men långt ifrån.
En älv av förbytta personligheter.
Men jag saknar dem.
Nästan.