När Sven fick eget rum blev han såklart jätteglad.
Familjen hade flyttat till ett nytt hus, nytt för Sven, men det var ett hus från 1800-talet.
Rummet fanns på ovanvåningen, det var litet och hade vinklar och vrår, som var väldigt bra att ha ifall man ville bygga tågbanor, exempelvis.
Att bygga tågbanor var ett av Svens roligaste intressen.
Nu närmade det sig jul.
Sven låg på golvet och placerade en tomte i en av vagnarna.
Det blixtrar till och plötsligt sitter Sven tillsammans med tomten i vagnen och tåget åker iväg längs med rälsen in under sängen, en lucka öppnar sig i väggen - swish - swish - det kittlar i Svens mage: "Jag mår illa", skriker han. Trodde han iallafall. Tomten verkade inte märka något och snart dunsar tåg, tågbana, tomte och Sven ner i en dal med träd, sjöar, små hus och stora höghus. Allt ser ut som vanliga hus och en vanlig stad. "Ser du något ovanligt", säger Tomten. "Nä, men jag mår illa", säger Sven. "Ser du inte att vi har kommit till ett riktigt Legoland?", säger tomten.
Sven blir så förvånad att han slutar må illa. "Hade jag kräkts, hade det väl kommit ut legobitar", säger Sven. "Testa" säger tomten. Det smashar till och ut ur Svens mun kommer en drönare...Precis en sån han önskat sig i julklapp.
"Den här drönaren är lite annorlunda", sa tomten, "den här kan du åka vart du vill med".
"Nu tar vi tåget hem igen, men du får hälsa på när du vill, då kan du åka med drönaren".
Swash, swash, swish hördes det, sen var Sven hemma i sitt rum igen. Han låg under sängen, han mådde illa.
"Sven!", ropade mamma ,"var är du!"
"Här", pep Sven, "under sängen".
"Jag har nog drömt".
"Oj, du är jättevarm", sa mamma.
På golvet låg drönaren...