Jag drömde......

Jag såg en liten fågel som satt ute i kylan. Den frös.
Först trodde jag att den var död. Men något/någon sa till mig att gå ut och hämta in den.
Jag gjorde så!
Jaa den var stelfrusen. Mer död än levande. Men jag kupade mina händer och la den där!
Jag värmde så gott jag kunde. Och tittade närmare på den. MEN!

Dess ansikte såg ut som mitt?

Jag?

Jag blev förvirrad, men en röst sa:

”Var inte orolig! Var inte rädd! Frukta inte, Se JAG är med Dig genom allt!”

SEN mindes jag vad HAN sagt om sparvarna!

"Mat 10:29  Säljas icke två sparvar för en skärv? Och icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja.
Mat 10:30  Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade.
Mat 10:31  Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.
Mat 10:32  Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen.
Mat 10:33  Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen."

Sen vaknade jag och skrev och pratade in "DRÖMMEN" på min mobil..

GUD vet allt! HAN tar hand om oss, precis som jag i drömmen tog hand om den lilla fågeln som såg ut som Mig...

KB