*(135)
jag tänker på all den längtan som måste existera i världen, alla dessa privata rum som finns i människornas medvetande, och jag tänker att de personer som de längtar efter egentligen bara är egenhändigt skapade skulpturer i viljans abstrakta material, ja utifrån våra egna subjektiva idéer om hur någon är eller borde vara så hänger vi oss åt att skulptera fram det som vi längtar efter, men det är aldrig själva personen i sig som vi längtar efter, det är vår egen idé om hur den personen är som fyller oss med förväntningar och lust, frågan är om det är möjligt att kringgå sitt eget subjektiva filter då vi betraktar en annan individ, genom detta filter så silar vi bort det slagg som vi inte behöver, genom detta filter så silar vi bort allt som stör vår perception av den andre, kvar har vi en alldeles ren produkt utan några störande element som kan hota de behov vi strävar efter att tillfredsställa, kanske är det detta som gör att längtan både är så smärtsam och så sällsam, föremålet för vår längtan är alltid det mest upphöjda vi kan alstra för vår inre syn, den vi längtar efter är i realiteten behäftat med ett abstrakt brus av skavanker som vi aktivt filtrerar bort när vi tänker på den, denna filtreringsprocess, eller idealisering som psykologerna kallar det, gör individen vi längtar efter alldeles ren och upphöjd , frågan är hur stor del av våra liv som vi använder för att uppgå i våra subjektiva illusioner, hur stor del av den mänskliga tillvaron går ut på att skapa imaginära fenomen för att tillfredsställa behov?
|
Nästa text
Föregående
Androiden
Senast publicerade
OM MAN ÄR RETARDERAD SÅ VILL MAN ATT DEN HÄR DIKTEN SKA DÖ JAG NÅR EKVILIBRIUM I SÄNGEN EN LEVRAD ÖKEN I BLODKÄRLEN DET ÄR CA 300 GRADER VARMT IDAG JAG TÄNKER PÅ EN MAMMUT SOM GÅR PÅ ETT FÄLT AV SOLROSOR HON SATT PÅ EN STOL I KÖKET INGEN BAR PLASTHANDSKAR PÅ ÄNGARNA I FRANKRIKE SÄGER MAN UN PEU EN RETARD OM MAN ÄR LITE EFTER
Se alla
|