Då Vågorna sakta

och stilla rullade in

mot stranden.

Det gjorde min själ

lugn som om Gud

själv höll Mig i handen.

Ljudet var som att

någon andades stilla

som under sömn.

Jag andades med

i en oändlig symfoni av

stillhet så skönt öm.

Dagen hade just

börjat gry och solen

steg sakta uppåt.

Dagen början på

resten av mitt liv

stillad var min gråt.

Vågornas harmoni

längtans skörhet som

önskade sin födelse.

Vakande av Honom

som skapat allt

fick mig i helig rörelse.

En dans och en

lovsång fyllde mig

från topp till tå.

Springande ut i

vattnet det salta

naken utan en tråd.

En dans till vågors

böljande som liknade

ditt mörka hår.

Nåden är var morgon

ny, nu jag vet

Keruben närmades med hast.

Han red på den som

om det var ett

hästspann, bergfast.

Vågorna blev högre

och jag bröt dem i

helig glädje sann.

Allt blir bra Nu

sa Han,ställde mig på

Klippan som är Han.

Allt blir bra NU!


231213

KB