Jag minns inget mer.
Än mörklagda vägar.
Slingrande lövtäckta stigar.
Vassa stenflisor längs bergsklipporna.
Gator av krossat glas.
Nattvandrare iklädda kostym.
Bläckfiskar uppkastade på bryggan.
Jag gömmer mig.
Så gott det går.
Jag bär svarta kläder.
Så ingen ska se.
Mitt skal.
Som ståtlig kejsarpingvin.
Jag bara står där.
Låtsas som det regnar.
Och det gör det.
I mängder.
Men jag står kvar.
Läppjar på ödet.
Som fört mig dit där jag är idag.
Tar drinken i min hand.
Skålar med mig själv.
Med ensamheten som sällskap.
Vi går hand i hand.
Mot de vildvuxna rosornas land.
Kanske jag blundar längs vägen.
Men jag slipper se de uppkastade bläckfiskarna.
Jag minns.
Inget annat.