försökte fånga i flykten gårdagen
tankarna som rullade ut sin brokiga matta
alltför länge stått med ryggen mot väggen
Då jag läste orden
jag skrev då...tror du
broderade tankarna vidare på mönstret
har alla glömt
ordet medmänsklighet?

förlåtelse kan ingen kräva
enbart få som belöning
för visat mod och botgöring
Då vi på vågen lägger skulden
vilken skuld väger tyngst
din eller min?
vilken ensamhet och saknad känns mest?
Ingen tänker före de själva står där
nakna framför skranket

Varför får inte du förlåtelse
varför breder inte den
straffande handen ut palmblad
framför dina blödande fötter
då du kommer ridande på en åsna
och smörjer såren med helande oljor
det övergår min fattningsförmåga
kan det vara skammen
var så stor att fadersfiguren
varken vill eller kan se
den i ögonen vad han har gjorde
eller har han lyckats tala sig själv
till rättskaffens och hederlig nog
hålla i domarklubban?
Felet var ju egentligen mitt
då vi hade kontakt med varandra
och den oheliga ansåg den ovärdiga
skulle säljas ut - nog går skam på torra land
och isolerade dig under ett år höll du ut
tills ångesten drev dig ut på gatorna
sanningen väl paketerat i glittrande papper
för ingen ska se smutsen under

Varför ?
inser ingen hur fel allting är
känner ingen den beska smaken på tungan
alla ser enbart sitt
och inte helheten
de som inte förmår öppna sina ögon
och sprätta upp kuvertet
dra upp arket och läsa kan jag inte hjälpa
har slutat försöka
sitter under korkeken
gläds åt det stora du mår bra idag
peter parker
och går till biografen där de visar
HÄR ÄR DITT LIV
på storbildsskärm scener
ur ett människoliv