Denna tunghet i hjärtat trots familj och kärlek,
En tomhet som inte går att fylla,
Depression som tar över fast ljuset finns omkring,
Tårar rinner trots kinder torra som öknen,
Åtgärder utan resultat,
Varför känner jag såhär?
Ingen har svaret, dock ingen har fått reda på,
För vad är jag om jag blottar mig helt,
Är jag då mig själv eller någon annans tolkningar?
Detta tunga hjärta får leva vidare i hopp om att bli lättare,
Eller,
Är det kärleken som gör den tung? Och detta är hur livet ska kännas?