Jag vill inte behöva dig
så som jag törstar efter vatten
eller bär mina skor dagligen
svag förutan

men du växer in i mig
inte som en trädsvamp
mer som ett moln
ett dis mot min krona

och blåklockor fnissar där du drar fram
veteaxen hoppar som vildhästar i vågor över åsen
möter blå gudomlig himmel

att leva utan allt detta
vore så tomt och kargt
även om jag levde
skulle jag inte jubla
inte förundras

förutan dig