En infertil åsna som ville ha en (Överklass kvinna) för några år sedan
Han hade bott nära flocken, -
När han tvingades
På ryggen,
Tusentals och hundratals samaras, -(arbetskamrater)
Jag vet inte hur, av vilken slump
Nådde
Vid den skurna manen,
Med parfymerad pomada alltid utsmetad;
Han blev, kort sagt, rik
Och, -otroligt, men fortfarande en mycket sann sak, -
Inbjudna genom stora salar
Av boer och cucuones (hovmän, bojarer och grevinor, friherrinnor)

Men åsnan, olycklig,
Han såg på dem alla, från ovan,
Strävar alltid efter att visa sig själv, med en oerhörd djärvhet,
Det är som en boer från det gamla livet, -
Även om alla gester alltid är i dålig smak,
Han berättade för världen, på riktigt,
Vilken sorts Boer (hovman )han var och vem han var.

Men en dag kråkar den högmodiga åsnan och ekollonen,
Han mötte också en spegel,
och spegeln, djärv,
Bara att stå rakt för att säga, som om han hade sagt till hennes ansikte:
- Din Ifos är förgäves,
Som, hur mycket du än tänker
Och du skulle lägga guld och pärlor på dina kläder,
Som hör och ser dig,
Något annat kan inte tro att du kan vara något annat än en åsna;

- Jag, åsna? - morrade åsnan och ramlade på hans huvud
Och med en enda hov slog han sönder spegeln till damm.

- Ah, suckade spegeln och passerade bortom livet:
Sanningen gör alltid ont när den sägs framför
Och, oavsett hur mycket du känner dig själv i världen lika orenad som vita näckrosor,
Man, när du gör som jag, förbered dig på att lida.
?