Ibland lever jag.
Bland skogens mull och havets tårar.
Ibland andas jag.
Hyperventilerar bland stjärnhimlens vita lejon.
Ibland blundar jag.
Samtidigt kärleken pausas.
Men mestadels grått vinterregn.
I en stad av vingar.
Den blöder snäckor.
Den viskar drömmar.
Den tystar sig själv.
I natt blir jag åter hel.
Resten bara slaggprodukter av blöt slask.
Snödroppar visar vägen hem.
I en famn av gråtande rådjur.
Tröstar mitt inre barn.
Vad är mer?
Vad är mindre?
Passionen.
Kanske.