Innan jag försvann.
Delade ljuset med mörkret.
Inte för att vara.
Utan för att finnas.
Bärnstens hjärtat slår.
Vilsen bland tårar.
Sönderstressade vita vargar ylar inom mig.
Som om jag inte kunde viska.
Snarare som lodjur utan spår i snön.
Om nätterna jag förvandlar mig själv.
En lek där ingen vinner.
Men inte heller förlorar.
Guldpalmer svajar i närheten av klippblocken.
Känner rodnaden stiga.
Idisslar känslor jag en gång förträngt.
Stadens rötter etsat sig fast i marken.
Omkring mig rävarna samlas.
Påminner mig själv om att aldrig sluta skriva.
Vilsen bland de som känner sig som hemma.
Trasdockor nickar med böjda huvuden.
Nytt år i år igen.
Kunde varit ett annat andetag.
Än den sällsynta pärlemor prisma videungen är.
Under sängen hemligheter samlas.
När draken återfunnits.
Elden redan slocknat.
Ett annat liv.
En annan värld.
Kanske träffas de åter.
Kanske inte.
I verklighetens strålkastarsken.
Allt paralyseras.
Till tankar.
Som krackelerar.
Innan någon riktigt förstått.
Innebörden.