Jag såg fåglarna blomstra.
Jag kände deras vingspets snudda vid min hud.
Jag förvandlades från frö till rosor av guld.
Men aldrig jag tvivlat på drömmar inlindad i videung.
Tills verkligheten en dag väckte mig.
De gyllene kronbladen var inget annat än mossa.
Regnet som föll var tårar.
När skuggorna slutat förfölja mig, var det redan mörkt.
Jag tände ett ljus för att kunna se.
Men vinternätterna vann över mig.
Kunde varit rådjuret som svarade mig från skog av porslin.
Bakom mig dåtiden förföljer.
Framför mig framtiden visar vägen.
En stig av morgonljus.
Sjöns spegelbild, ett ansikte så avslappnat naket.
Plockar de stenar ingen vill ha.
Lägger dem i fickan.
Osynliga.
När jag sedan lagt mig.
Väntar drömmarna på mig.
Vilsenheten darrar inte längre.
Jag bara blundar.
Medan stjärnhimlens ametister glittrar.
Jag somnar.
Till slut.