Delvis bekvämt med en tro, enligt Henrik, är att
Henrik aldrig behöver förklara något, eftersom
han hänvisar alla mysterier med att hans gud står
för dem, för deras existens.

Sedan behöver han ej heller ta ansvar för vad han,
Henrik, gör. För om exempelvis Jesus, tron på
att det är en bärande idé att vara religiös, säga sig
vara det, hänvisa till det.

Den profeten kan bära honom över till andra sidan.
Vad som än händer Henrik i hans liv, går det alltid
att hänföra till att han tror på gud och att gud alltid
håller sin hand över alla

som har samma tro som han själv. För Henrik själv
är det här väldigt bekvämt. Om han exempelvis som
misshandlar eller dödar någon, då gör han det för att
så står i hans makt att göra det.

Han kommer alltid att kunna försvara sig med att
han blir förlåten, förstådd och att vad han än gör,
det per definition är meningen att han skall utföra
just de handlingar som han är

i stånd att utföra. För att göra detta till något möjligt
att berätta om, har Henrik som valt att vara anonym.
Trots att allt han själv gör, gjort och kommer att göra,
måste få anses vara sanktionerat

av en högre instans. Så för att han inte skall behöva
känna sig utpekad, han äger ett någorlunda annat
namn. Nu finns det ju även andra som vill kunna
ha en sådan här inbyggd amnesti

i sina som jag, så känner sig Henrik utvald till att
tillhöra en speciell skara, en där i sig unik samling
människor. Det verkar kunna ingå i förlåtelsen att
tillhöra just en sådan unik krets.