Jag försöker ofta ha journalistens iakttagande öga
för företeelser i mera verkligheten.

(Mera verkligheten är det som kan beröra 'oss alla',
medan min egen verklighet mest berör mig själv).

Samtidigt märker jag hur svårt det är att förbli objektiv,
när jag själv är en subjektiv varelse.

Det vill säga, jag iakttar inte bara,
utan jag tolkar det iakttagna,
utifrån mina egna erfarenheter, infall, tycken.

Ett sätt att söka efter ordning i kaos.
Upptäcka konstruktion samt dekonstruktion.

Likt i krig samt naturkatastrofer, orkan och vulkan.
Lavin och konstruerade alibin för att 'inte vara där'.



(Om bilden,
vilken är tagen en het sommardag i huvudstaden
då jag besökte några platser vid Mariatorget,
en park med människor i alla åldrar.
Gatan i sig är den del av Sankt Paulsgatan
som leder fram till Götgatan och Södermalmstorg.
Station Slussen för människor vilka reser på sig.
Bilden är som vanligt ett samarbete
mellan mig själv och min digitala kamera.)