känner hur hon förvandlar sig.
till den gamle gråhårige onde mannen.
i bland till en orm kommer man.
närmare henne i hennes inre tanke.
är hon farlig håret reser sig i min nacke,
jag trode inte ondska skulle göra så ont.
hugger hon mig hugger jag tillbaka,
jag trodde inte en människa skulle ha så mycket hat-
är det flera eller vad är det här kan läsa hennes tankar.
känner hur hennes hart når mig .
jag förstår ingen ting ingen säger nåt i porten.
bara jag skriker på henne när jag inte kan andas.
hennes gubbe började borra klockan 10.
här om kvällen då skrek jag till alt blev tyst.
jag kan inte vara i dom rumen hon är i.
jag bor under henne samma hunden byter rum -
hur kan vi känna hennes hat.
det är så sjukt så man kan inte tro det är sant.
jag har en tro på det andliga healling på medierna.
men det hjälper inte ondskan är så stor.
av birgitta 7 2 2024