Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Insikten om att man inte kan ta med sig någonting dit man ska


På väg

Den svaga och brutna mannen sorterar i det fulla garaget

Långsamt går det, fast han har ju inte bråttom egentligen

Dom små cyklarna är kvar, första barnvagnen,
leksaker, ja, hela livet

Han står med första skidorna och minnena rullar in
från den första vinterveckan med barnen

Sittande inför kaoset,
samma känsla har han i kroppen
Allt han har upplevt tycks finnas där i garaget

Svårt att sortera, svårt att kasta
Vad ska man ta med sig?

Han inser att han inte kan ta med sig någonting dit han ska

Naken föds vi och naken dör vi, så varför sparar man?

”Jag får ingenting ta med mig när jag ska gå”

Befriande




Fri vers av Leif Daniel Isaksson VIP
Läst 49 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-02-07 12:39



Bookmark and Share


  Marita Ohlquist VIP
Jag sorterar och rensar med jämna mellanrum, kallar det för att flyttstäda.
2024-02-07
  > Nästa text
< Föregående

Leif Daniel Isaksson
Leif Daniel Isaksson VIP