nattsvarta valv kryper över dess spegel
klyver en önskan i tornsvalans segel
smälter en morgonsten i en degel
lysande gulröda önskan

sorgen den iskalla kokar till vilja
klöser en rand över rygg för att skilja
vänster och högerskuld blank efter bladet
lycka i eviget för dem som sa det
kvider ditt hjärta
slå det i kras
ett flämtande djur i en sax blir ett as
avgnagna paria
kintsugi glas

lys ur din frånvaro önskan
vild är väl ännu din önskan

vila i grönskan
den brännande lömska
en orm som växt ur sitt skinn måste ömsa
bränna sitt fjäll under väder och vind
luffarmärka en vidöppen grind
slå med sin kraft allt som skadar

dränkta tror att dom badar
törstiga tror att dom skålar
ringlande upprätt sig radar
uråldrigt blinda som ålar

jävulen väggarna målar
den sanna som sitter på nålar

jävulen människa är
tid blir vad envishet lär