KAPITEL 1
Hade hade sparat och sparar ett helt liv. Man kan säga att han hade laddat sitt vapen med ammunition. Och han lät alla få veta om det också. Det gick så långt att han betraktades som rik. En krösus. Som Joakim von Anka ungefär. När ryktet på så vis spreds över stan, över landet så fanns det förstås ”lycksökerskor” som gärna ville ta hand om dessa tillgångar, dessa skatter. Rikedomar. Det är oftast så att någon tjänar ihop storkovan och någon annan som sätter sprätt på den.

KAPITEL 2
En av alla dessa som fick höra ryktet om den stora rikedomen var Lotta. Lärarinna. Lite lagom söt, men inte överdrivet. Därför hade hon blivit över. Hon var inte rik som rektorn. Som hade pyntat sig med botox både här och där. Denne rektor var svensk trots att hon såg ut att komma från både Afrika och Hollywood. Det där sistnämnda berodde absolut på att hon bytt BH från 38 till 56 - och det var hennes lön som skapat denna möjlighet. Men Lotta hade inte samma möjligheter. Men nu, kanske. Den rike mannen kunde ge henne denna chans.

KAPITEL 3
Denne rike man - vi kan kalla honom Kurt - var faktiskt singel. Och sökte, som så många män, den STORA KÄRLEKEN. Kan det hjälpa något att jag sparat och sparat genom alla år? undrade han. ”Det borde locka någon giftaslysten kvinna” sa han till sig själv. Och - tänka sig - Lotta och Kurt träffades på en matinédans. Han bjöd upp. Lotta sa ”ja, tack”. Båda tittade sen nyfiket på varandra.

KAPITEL 4
”Men - se! En riktig kvinna” utropade Kurt.
När han såg Lottas förvånade ansiktsuttryck så ansåg han det var nödvändigt att förklara sig.
”Jag är så innerligt trött på alla kvinnor som fyller sina läppar med botox och brösten med silikon. Och nu hittade Dig! Som är naturligt vacker!! Vilken lyckost jag är” sa Kurt och log sitt bästa leende.
Lotta förstod genast att hon träffat på en gentleman som såg längre än till ”bara” kvinnliga former. Och tackade ödet att hon inte hade tillräcklig lön för att ta hjälp av botox och silikon. Naturlig skönhet borde ju uppskattas - och nu dansade hon med en sådan herre. WOW!!

KAPITEL 5
Den ena dansen följde på den andra. Kurt dansade riktigt bra och Lotta var följsam och varm. Så de höll om varandra hela tiden. Ingen annan fick en chans. Till sist så gick de och satte sig vid Lottas bord. Hon bad Kurt sätta sig ner.
”Kom och sätt Dig här, intill mig, och berätta vem Du är” lockade Lotta.
”Gärna!” svarade Kurt. Och så satt de där och delade varandras hemligheter. Han berättade om sitt sparande. Och Lotta berättade om bråkiga barn och vissa som var snälla. Man kan säga att de fann varandra. Äntligen. För båda hade letat. Länge. Och nu tyckte - båda två - att det fick räcka med letandet. Nu skulle de istället ha kul.

KAPITEL 6
Som Du säkert förstått så föll båda ”pladask” och i deras inre startade en planering för giftermål. Inget snack om annat. Så bröllopsdagen närmade sig med stormsteg. Festen blev precis som båda hoppats. Mycket skratt, god mat och fortsatt flödande kärlek mellan de båda. Lotta var för all del mycket nyfiken på vad Kurt menat med att han sparat, och sparat, och sen samlat allt i sin pung. Han menade helt säkert ”sin penningpung” resonerade Lotta.
Det var först dagen efter bröllopet som Lotta insåg vad Kurt menat med allt sin sparande och samlande. Men det var hur som helst en rikedom, det också! Så hon var nöjd. Kurts rikedom skulle bestå många år och inga kriminella kunde lura av honom den - för denna rikedom ”var bara reserverad för Lotta”. Och det stämde!!