Marie och Tomas är två helt vanliga unga vuxna, strax
över 25 år fyllda. De är vänner, ja i och för sig ganska så
nära vänner. En dag i sena juni kom de upp från en platt
form i tunnelbanan. Via rulltrappan, utgång Sergels Torg,
station T-Centralen.

De släntrade fram mot den högra sidan, där det fanns en
kaklad vägg. Några meter efter rulltrappan upp från den
övre plattformen, är rulltrappor upp från en plattform
belägen under den översta. Från plattform två leder i sin
tur trappor ned till den blå linjen.

Utöver hissar som leder hit eller dit, när så dessa är som i
funktion. I vilket fall så kom dagens unga hjältar upp från
rulltrappans övre plattform. De gick fram till väggen, såg
sig omkring och deras ögon vilade en stund på de människor
som stod lutade mot räcket till

det stora hål i golvet, vilket utgjorde ned- och uppgång till
plattform två. De människor som brukar stå och vila sig
mot detta räcke, har ofta nog som yrke att tillbringa sin
yrkesverksamma tid i anslutning till just tunnelbanan.
Den här dagen stod de som vanligt

och hängde kring nedgången, till synes avslappnat och ej
helt vaksamma. Vilket kunde vara en sådan där luring att
gå på för andra än dem själva. Marie och Tomas gick alltså
fram till väggen. Tomas började så stryka med ena handen
över den kaklade väggen.

Han höll sin vänstra arm längs sidan och strök med höger
hand, kanske en halv decimeter över väggen. Då han hunnit
ägna sig åt denna harmlösa sysselsättning i ungefär 55 långa
sekunder, fick han en kärleksfull knuff i sidan av Marie.
Som häpen vände han sig om

och fick se att de fått publik. Några av vakterna såg åt deras
håll, som nyfikna på vad skattletarna höll på med. Det var ett
spratt naturligtvis. En sorts lek bara invigda kunde förstå.
Då de kände sig iakttagna av människorna utövande sin vana
att tillbringa ledig tid vid ett räcke,

avlägsnade de sig, gled ut genom spärrarna och begav sig in
i livsmedelsaffären som befann sig där. Efter en kvart kom de
så åter upp från perrongen, via rulltrappan från plattform ett.
Ingen hade sett dem komma ut ur butiken, ta sig in i vänthall-
en via spärrarna, ta sig ned via

en trappa ned till plattform. Lik förb...t kom de nu gående
från rulltrappan, släntrade lojt fram till väggen, kändes igen
av några av vakterna, vilka pekande verkade minst sagt häpna.
Tomas knackade på en av plattorna, efter att ha svävat över
dem med handflatan. En, två,

tre gånger knackade han, sedan tryckte han på plattan, en del
av väggen gled åt sidan. Han vinkade åt en hänryckt publik,
steg in i den mörka öppningen och försvann. Strax därpå följd
av Marie, vilken kastade en slängkyss mot vakterna, steg in
genom öppningen och försvann.

Varpå öppningen slöts, väggen syntes vara hel igen och de där
vakterna, två av dem, joggade fram några meter och fann en
slät men kakelklädd vägg, utan minsta fog eller spricka inom
klart synhåll. Någon öppning gick inte att se, vilken platta de
än knackade på öppnades ej väggen.