den lilla kökshinken proppfull med
skal av blodapelsin äpple lök
teeblad kaffesump
möglig kimchi från ifjol
lika bra jag raskt tömt den
i komposten i tunnan i trädgår'n
precis innan jag ska iväg
till att översätta dikt
än klädd
i svarta bambukallingar
min lila t-shirt fem xl
slätsulade galoscher
lika gamla som mitt körkortsinnehav
redan på väg tillbaka från tunnan
rakt igenom min bästa vän
dimmigt ihållande februariregn
ingen ens ids titta ut till
tvärsöver den hala gräsmossamattan
formad av urberget själv
knappt dålt av handbreddtjock jord
vädret till ära rikligt förädlad fotledsdjupt
pölar
skimrar lite varstans
försiktig brådskande
försöker jag runda dem
då det händer
just det
igen
en blinkning senare
ligger jag sköldpadda
moder jord själva skölden där bak
jag slappnar av
offrar i just detta ögonblick
hela min kropp
åt de fallande regndropparnas yviga vigande av mitt fram
åt det svalkande vattnets dopbad
till hela min torsos bak
uppgivet ligger jag
både armar och ben
vifthälsar till franz k
medans jag låter blötan krypa
längs mina sidor framåt
med hjälp av de två plaggens väl fungerande kapillära krafter
på god väg att fullborda den kallblöta famnen
i mitt plurrlika tillstånd
rekapitulerar jag
i blixtsnabb slow motion
mellan hjärncellerna de där i buken
morgonens tunga samtalsämnen
utan något slags filter
om en väns väninnas son
han har i förgår tagit sitt liv
om en annan väns man
vars cancer precis brutit ut till akut
om en vän
mentalt redan i schweiz
för att där just få ta sitt liv
och jag ligger här
vilken mes
att jag aldrig förmått mig att göra det
ta ifrån mig mitt eget liv
istället kan jag
med lindriga smärtor i min högra hand
bara resa mig
gå in
byta till torra kläder
fortsätta försöka lära mig vara glad
åt det lilla jag har och är
bland annat en kallnande mes
en som efter tre sekunders vatten och tankebad
gör precis det
jag reser mig
tar mig in i den torra värmen
testar försiktigt att le
jo
trots allt
eller snarare därför
leendet funkar än
även inåt
andas jag ut
åt det hela