Röda stenar
Jag flammar till på axeln, röd
Min hals är full av alger,
all min livsvilja försvinner
Jag läste Mannen utan öde av Imre Kertesz, kan inte lägga mig ner

Heliga existentialister vaggar mig till sömns i all hetta
Min bror viskar "snart ligger vi båda djupt i jorden"
Jag viskar tillbaka "ja", sväljer det sura spottet och somnar,
för oss som väntar oss döden

Det ryker från en vattenpöl
De giftiga salterna blandas, det ligger djurskelett i dikeskanten
Sommaren stannar till, fryser till is i två låtsade minuter

Allt är upptäckt, försvunnet bland orden
Avsaknad av liv, barn av staden
Vinden sjunger i vårens gräs, döden skymtas bland höga hus

omöjligt att filtrera
det är helt enkelt så
omöjligt att lära