regnet strilar försiktigt
hon bryr sig inte
och går bara vidare
vattendropparna tätnar
de ljusgråa molnen
hopas uppe i skyn
regnilarna rinner på
de immiga fönstren
hon passerar
tårarna faller men därute
kan ingen se eller
nå fram till henne

hon väljer ensamheten
i det forsande regnet
den skrämmer henne inte
men orden inuti skapar
rädsla och oro
ibland har hon önskat
att den tysta muren
inte fanns runtom henne