Rösten på min axel,
väser, ”du duger inte”, ”du är värdelös”

Jag vibrerar av obehag av röstens
inställsamma, suggestiva och klanglösa ton

Gång på gång, gång på gång raspar budskapet in i mitt sinne

Accepterar inte oredan som roterar
i min tankevärld

Väljer att döda de negativa tankarna,
för att få dig att tystna, väsande röst!

Jag väger orden och uttalar dem tungt:
- Jag duger!
- Jag är bra!
- Jag är älskad!
- Jag älskar!

Samvetets fjäderlätta steg dansar med ny energi i mitt sinne

Rösten på min axel är tyst