Bakom fördragen gardin,
ensam och kall,
har jag lyssnat till ljuden
från köket.
Hört otäcka stämmor viska:
matrester bubbla,
bananflugor surra,
porslinet gnissla och slå.
Och nu hennes röst,
Härsken och hes:
”Kom mitt socker!”

Med flottiga feta valkar
av kastruller, skålar och glas,
naken under fläkten
med en cigarett,
ligger hon, min mor.
Hostar hon, eller skrattar?
”Ge dig av”, piper jag
och kryper upp i hennes famn.
"Ge dig av!"
Hon skrattar, helt klart -
ett rysligt porslinsskratt.