novemberns blöta andedräkt
kallt tar dess hand sig innanför
visst kan jag få min depression
när solen leker vårare
långt borta bakom mörkgrå moln
och mycket längre söderut
på senare så tar jag dock
inlindat i ett täcke varmt
blåstens det sneda regnets ljud
in genom öron huvudet
att skölja hela kroppen fri
från tunga tankar lidandet
jag fyller på med andetag
nytt syre ner till fötterna
en kärlekskram till mig och