Färden gick längs en livslång estraplanad

likt kamelens parad på oändlighetens rad

vandraren kom törstande i den solkiga öken

sökande blind av den skuggande sotiga röken

Ingenting var längre som förut

gamarna såg ut över den ändlösa natten

krigen steg in i våra vardagsrum

tröstlösheten minner fredens sorg

fågeln Fenix brända vingar flög 

förbi vår grönskande värld