Långsamt reser jag stegen upp,
allt för att komma åt det
efterlängtade och outtalade paradiset,
de gröna ängar där jag finner ro


Två steg upp, och tanken svindlar
vid möjligheten att nå himlens kant,
ambitionen är saliggörande,
och sporrar mina stolta ideal


Jag är fortfarande på backen,
tvingas att ompröva målet
Drömmen blir
en utopi,
en flykt från verkligheten,
en illusion


”Var stilla, människobarn, så finner du ro.”