Jag var ren

Men ack Herren, om han fanns
Hörde alla mina snuskiga tankar
Det råa, det unga och nyfikna
Det hungriga.

Hud av porslin, mjuk som sammet
Ung som morgonen
Och den hungern som längtade
Efter att få förstöras, krackeleras
Smutsas ner.

Men jag var ren
Som en snöflinga i november
Som vårblomman, en orörd skörd
Men lemmen som skördade
Skördade livet.

Livet som ren, oskuld
Det var ju det de sa
Det mest värdefulla hos mig
Skulle bli krossat av kärleken
För dig.

Och i ditt pojkrum, din Axe-doftande sfär
Höll jag andan och blundade
För det smutsiga, det förbjudna
Det pulserande smärtsamma
Det hungriga.

Men när det var över och gjort
Hungern mättad, skörden skördad,
Oskulden skuldsatt

Fann jag till min förvåning
Att jag fortfarande

Var ren ändå.