Pojken och hans föräldrar ska sova
hos moster under påskhögtiden.

I staden kokar det av rykten om
mannen som uppspikats på ett träd,
likt ett kors.

Brödet i hans hand smakar torrt,
som om det bär på hemligheter.

Tankarna är hos den slagna mannen:
Hur mår han?
Har han ont?
Hur länge ska han hänga där?

Mamman försöker få kontakt med pojken,
då det är dags att sova.

Dagen efter den stora händelsen är tråkig:
De vuxna äter maträtter som pojken inte tycker om.
Sånger sjungs,
historier berättas om uttåget ur Egypten och Guds ingripande.

Men pojken förstår inte.
Är ledsen.
Han vet bara att mannen,
Jesus, dog på kvällen.

Tidigt på tredje dagen i Jerusalem
väcker mamma pojken och drar ut honom ur huset.

Hon har fått nyheter - mannen, Jesus,
har åter blivit levande!

Pojken är glad och springer med mamman
till platsen kroppen skulle ha legat.

Väl framme står några uppskakade kvinnor
som undrar vem som ska orkat kunnat rulla
undan den stora stenen som täckte gravens öppning.

När ingen lägger märke till honom, 
tar pojken sig in i graven och ser spåren efter Jesus.

Alla utanför den tomma graven tystnar,
och pojken står och vinkar till mannen längre bort.
Jesus ler och vinkar tillbaka.

”Vem vinkar du till?” undrar mamman,
som inte ser någonting.
”Till Jesus.” svarar pojken.


Pojkens tro visar att tron är den förbindelse,
den relationen , med mannen
Jesus, som dog och uppstod vid påsk.