säg den fattige som inte ser
de såriga händerna
vänder sig bort
från den som bunden till svälten är
i ett ändlöst vandrande
på en ödslig strand
utan att någonsin få komma i land
Jag blygs över mänskligheten
som inte ser själen
det brinnande ljuset

och som inte sträcker ut en hand
i kärlekens namn
också denna ömtåliga morgon
ska du döpas
i det blanka vattnet
till en ny dag

jag klipper svalor i guld
alla brevduvor i silver
tapetserar väggarna med spindelnät
regn faller över de grå dagarna
de klippiga bergen ropar ännu

efter dina steg