Jag tänker med smärta
på Jon och hans bjärta
smak för kläder i färg
de hade såväl stil som märg.

Han gillade mycket solen
satt gärna där i stolen
med i handen en drink
och vid sidan sin e hink.

För att sedan spotta kunna
minnen honom upp runna
han minns att han drack
så fina skjortan hans sprack.

Den som vill vara fin
får kanske slå sig ihop med hin
eller bara bli halt, led o glömsk
istället för bara litet lömsk.