I en värld där ljuset sviker,
där skuggorna blir allt tyngre,
finns de som går vilse,
de utblottade, utan någonstans att vända sig.

Men bland mörkrets täta slöjor,
finns det de som sträcker ut en hand,
för att hålla kontakten,
för att visa att de förstår.

De ger utan att vänta sig något tillbaka,
med hjärtan öppna och sinnen klara.
De vet att ibland är det enda som behövs,
ett öra som lyssnar, en röst som svarar.

Så låt oss inte glömma,
de som kämpar varje dag,
att hålla kontakten med dem,
är en gåva vi alla kan ge bort.