Tårar rinner ett
ögonblick av klarhet
skönjs genom fönstret
dofterna av rosor och
kaprifol fyller rummet

tänder ett ljus i
kammarens mörker tänker
på de vårar då
äppelträden stod i blom
himlen under hängmattan

stjärnklara nätter
resorna i fantasin
långt bortom tid och
rum skratten som ekade
stum i dödens ögonblick

regnet utanför
en stilla tår väller fram
nu väntar en höst
med träd dignande av frukt
skenbar tröst för sorgsen man

som står vid kistan
och säger farväl till sin
älskade kvinna
och bästa vän strax innan
den slutliga skymningen

södergöken gal
himlen öppnar sig hjärtats
alla kval flödar
ur ögonvrårna skönjer
ett stilla regn utanför