Ibland när det är gatuarbeten som inte handlar om att lägga ned arbetet eller ssfalten, då är glädjen att istället lägga en kabel och då kan det vara fint väder även. Utsläppt likt håret en flod, böljande likt havet, där som floden möter havet, bara att i vårt land floden är en älv och en å börjar sitt flöde som bäck.

Jaget kan inte precis hela hitsorien med vatten vilket fås att falla som regn i höga berg och djuva dalar, men vackert är det. Tills någon får för sig att leka 'BT Kemi' och dumpa sitt giftiga avfall där istället för att låta det ta luftvägen, som hundra ton kvicksilver och annan skit, vilket inte heller är bra att andas in.

Men industrin 'har sina behov' och landet är som en enda stor toalett, där reningsverken bara finns som löften och idé. Att inte lägga sig i det som angår oss alla känns bättre som ovetande vara. Kände jag på mig att något var lurt med att skita på sig av rädsla för att kunna leva som någon sorts fri marknad?

Nu skulle det allt sitta fint med litet oskyldigt tillagad mat och kunna glömma för en stund att leva i full frihet. Trots att halva befolkningen borde gå i kedjor eller dela cell, för att den andra som ser dem gå fritt, som en sorts byte, så frestande att vilja ta för sig av då andan faller på. Ogebriplig denna frigång.

Litet sarkasm, satir eller ironi har väl ingen dött av, men ett staket är mera klen än en mur. Bygg en mur av glas mellan cellerna i fängelset verklighet, så en kan se om det rör på sig när så är fallet. För att kunna 'tala ur skägget' så måsten en först ha något att som mumla om. Kryptiskt skall omkvädet vara, dansa min docka.