middagssolen lyser inte
genom vandrande molngardin
tänk ändå att himlen
kan vara så grå då ljuset är släckt
och orden rymmer
under ytan där sanningen bor
där simmar hajen
överger alla ruckel
aldrig har någon brytt sig
om underhållet
bosätter mig i min trädgård
alla blommorna jag hade sått
de trampade främlingar ner
den jag nu anlägger
ser ingen annan mer