Tåren var inte ensam
kroppen manade till flera
En stilla fåra banade en väg

Sinnet svarade stilla
uppmuntrade till att omfamna flödet
Mängden är gränslös
samlas i själens tårekärl

När tiden är inne
bevattnas sårens åker
Tårarna mognar
ger en oväntad öppning

Läkningen kanske aldrig fullt blommar
men helar i takt med att tårekärlet töms
Krafterna återvänder
klarare ögon ser