Ögonen spelar spratt,
så fulla av själva livet,
i en evig rörelse.

Morfar hinner inte med,
uppslukad av vågen,
de goda vibbarna briserar i en kärlekskaskad.

Närvaron är påtaglig nu,
det då och där är bortspolat,
nuets magi iscensätter hela dramat.