Tjurige Ferdinand sitter i sin fåtölj
och skriver dikter om blommor.
Doften från den nyklippta gräsmattan
påminner honom om korkträdens område,
så det är dags att sätta på kaffepannan.

Han sitter hellre här,
än att springa runt på stan som de andra gubbarna.
De drömmer om seger på boulebanan,
som rena galenpannor.

En dag kommer en grupp gubbiga män
och bjuder honom på lunch,
allt för att övertala honom att ställa upp i tävlingen.

Motvilligt går han med på det,
och på banan blir han förtrollad
av den vackra blomsterprakten.
Tävlingsledaren, Mata Doren,
beslutar att Ferdinand ska skickas nu hem,
lycklig över sin senaste diktframställningen.