Vet ej sa natten
samtidigt som den tvättade
sitt blåa stjärnfall
Av synd och skam

Det fanns Ingenting att frukta
rädslan vi luktade var det sista
blåmärket i den tid som
gjorde allt ont

Blåa nätter- vita stjärnor
försvann mellan mina fingrar
som rent vatten gör och som en
miljon lögner gör utan
vettiga svar försvann

natten blev en otröstlig
soluppgång mellan ett
gyllene tillfälle vid tiden för en
sommar

© E Nordin