Nästan blåklintsvitt.
Den jag var före oss.
Men inte desto mindre.
Saknar blick av rådjursregn.
Ibland så förtrollande nära.
Jag kan känna sommarens tafatta smekning.
Som om syrenen ännu sveper sitt magiska spö.
Över påfågelns lagun jag hör dig viska.
Inte mer.
Inte mindre.
Alldeles lagom.
Som snö.